strindberg hemsida

Några dikter av August Strindberg

Flöjeln sjunger

Det sitter en flöjel på ladans tak,
tobaksladans...
Han sjunger bara rakt på sak
vid nordlig vind...

I frost,
med ros-
tigt gap;
skrap;
skrap;
det är en drake
på en hake;
vassa tänder;
vinden vänder.

Vip;
rip;
lip;
lipa,
stripa
bladen.
Vad sa den?
Tobaksbladen

Ala;
mala;
snus;
kardus;
karduser
förtjuser
magistern.
Gardister;
sprit,
slit,
plit
på baln!
Korpraln!!!

Mästarn,
tobaksmästarn
på lur,
ur, ur, ur,
ursinnig,
finnig;
irr, irr, irr
klirr;
klirrsporre;
orre,
rus,
sinkadus,
kris -- -- --
polis!!!

Det sitter en flöjel på ladans tak,
tobaksladans.
Han visar stundom mera smak,
vid sydlig vind.

Höst,
tröst!
Trösta mej!
Brösta dej
ej!
Järn brytes,
ljus snytes.

Du hoppas --
du snoppas.
Draken
på haken
visslar,
gnisslar tänder;
bänder.
Vicka,
vricka --
err, err, err,
spärr --
spärras?
Förvärras
slit, slit, slit.
Än en bit.
Vänster, höger,
rostig, tröger,
norr och söder,
sorg och döder.
Lip,
lip!
.
Esplanadsystemet

Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra

Och snart i sky
stod damm och boss,
då plank och läkt
de bröto loss.

Det ruttna trät,
så torrt som snus,
det virvlar om
med kalk och grus.

Och hackan högg
och stången bröt
och väggen föll
för kraftig stöt.

Och skrapan rev
och tången nöp,
att taket föll
och skorsten stöp.

Från kåk till kåk
man sig beger,
från syll till ås,
allt brytes ner.

En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.

-- "Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?"
-- "Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!"

-- "Ha! Tidens sed: att r i v a hus!
Men bygga upp? -- Det är förskräckligt~"
-- "Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?"


Lördagskväll

Vinden vilar, viken ligger som en spegel,
kvarnen somnar, seglarn tar ner segel.
Oxarna bli släppta ut i gröna hagen,
allting rustar sig till vilodagen.

Morkullsträcket drager över skogen,
drängen spelar dragklaver vid logen,
förstukvisten sopas, gården krattas,
trädgårdssängar vattnas och syrener skattas.

På rabatten ligga barnens dockor
under brokiga tulpaners klockor.
Bolln i gräset lagt sig i skym unnan,
och trumpeten drunknat uti vattentunnan.

Gröna luckor äro redan slutna,
låsen stängda, reglar skjutna,
frun går själv och släcker sista Ijuset,
snart i drömmar sover hela huset.

Ljumma juninatten slumrar stilla,
still står gårdens nötta vädervilla,
men i stranden ännu havet gormar;
det är bara dyningar från veckans stormar.




"Vågorna sjunga"

Det är vi, vågorna,
som vagga vindarne
till vila!
Gröna vaggor, vi vågor.
Våta äro vi, och salta;
likna eldens lågor;
våta lågor äro vi.
Släckande, brännande,
tvättande, badande,
alstrande, avlande.
Vi, vi vågorna,
som vagga vindarne
till vila!




Denna ljudböljande dikt ingår i pjäsen Ett Drömspel


Dikten Solnedgång på havet finns här

Nya delarna   Strindberg hemsida   Strindberg arg Ett Drömspel    Svarta Fanor



handla böcker av August Strindberg hos bokus
August Strindberg Nationalupplagan hos bokus - Röda Rummet Inferno Svarta Fanor En Dåres Försvarstal   Hemsöborna Giftas Tjänstekvinnans Son